Det är så orättvist.
Så fruktansvärt. Vill inte ens läsa om det. Läsa om hur hon mår. Men det jag känner är inte en bråkdel av hur hon känner... jag gråter floder varje gång..men..
Hon förlorade honom. En sekund glömde han sig...han va ett barn..så kom tåget :(
Det är så fruktansvärt. Bilden på hennes näthinna kommer hon få leva med, men sitt barn får hon leva utan...vem fan är det som har rätt att låta det gå till så...
Brukar tro att allt har en mening.. Men här tror jag inte det... 'nån' har gjort fel... Lämna honom tillbaka till sin familj.
Låt dom få vakna ur den värsta mardröm...
Gå in och lämna ett avtryck..det blir första julen utan honom...
Läs om Tristan och hans familj på
med-barnen-i-handen.blogspot.com
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar