I våras kom dom!
3 små kultingar... Med ett syfte... Vi skulle slakta dom i höst/vinter.
När vi blev tillfrågade om vi ville va med kände jag NEJ! Jag tittar ingenting i ögonen som jag ska äta sen.. MEN..jag ändrade mig, för jag vet att de skulle få ett bra liv om än kort..så skulle ha ett bättre liv än grisarna som hamnat i köttdisken i mataffärer...
Jag hälsade på dom 2-3ggr...inte mer.. Ville inte se dom och fästa mig för mycket..
Elias däremot ÄLSKADE grisarna, el ja... Att gå dit och ge dom mat och klappa dom :) han har fått lära sig att va försiktig med dom, ge dom mat, akta elstängslet, och att se skulle skjutas och bli mat..
Han fick däremot absolut inte va med vid avlivningen, se dom döda eller något av efterarbetet! Älskar att Joel & jag delar de åsikterna- han är för liten! Han ska inte se sånt ännu, förrän han är stor nog att förstå vad det är och kan välja själv. Avlivningen kommer han nog aldrig få se om jag får välja!
Dom har levt ett gott liv! Vi tackar er för att ni va ni och lovar att hantera ert kött på ett bra vis! (även om det inte ser så ut med sopsäcken..men vi va ju tvungna att få hem halva dig...
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar