Lite märkligt...
Vi väntar på att nya människor ska födas som vi ska älska. Vi älskar de nya, unga, vuxna & gamla. De är vårt liv.
Vi väntar på att människor vi älskar ska dö. De är vårt liv.
Människor som 'alltid' funnits.
Människor vi förväntar oss ska finnas fast vi vet att döden är en del av livet.
Det är många år sen du va den du egentligen är.. Skalet av dig finns kvar, du är sen länge någon annan.
Jag hälsar inte på dig ofta..det är för bådas skull, du vet inte längre vem jag är och blir ännu mer förvirrad...jag blir rädd & ledsen av att se dig såhär... Men jag vet att nu blir det bara värre och nu är det inte långt kvar..
Jag vill minnas dig som du en gång va. Jag önskar du va den du en gång va och fick lära känna Joel & mina barn. Jag önskar du kunde vara med oss för alltid, som den man du en gång var.
Jag saknar dig redan.
Emma
Förstår dig! <3
SvaraRaderaJag kände/gjorde likadant med farmor... Hon blev också 'nån annan'. Bevarade minnet av farmor som hon alltid varit, inte som hon var de sista åren!
<3
Radera