Det va Valborg 2009... Förfest hos oss... Vi hade varit tillsammans i 5år men mycket strul... Men det va då, då vi sa.. Vi vill ha barn ihop!
1maj vaknade jag bakis & mådde skit.. Men tog mitt piller i gammal vana.. 'tänk om han inte minns vad han sa igår....'
Det blev 2maj... Jag hade duschat och Joel va på väg in i duschen.. Jag va på väg att stoppa mitt piller i munnen, av gammal vana, så säger han... 'Nej! Vi skulle ju sluta med dom!'
Så i augusti...jag blev gravid, hade aldrig mått så dåligt och haft sååå ont i brösten, kunde inte ens ha på mig en bh (!!!!) men efter ett par veckor bärjade jag blöda. Kände på en gång att nått va fel, för att göra en lång historia kort blev vi inlagda den 28 oktober för att 'ta bort' det 8v gamla fostret...
Det blev jul & nyår...
Vi fick i januari 2010 veta att vi väntade barn..sååå underbart! Men efter ett missfall va vi på helspänn och försiktiga och vågade knappt hoppas... På att vi skulle bli föräldrar!
Men det blev vi! Den 5 oktober kl 18.32 såg Elias dagens ljus. En snabb och omtumlande förlossning. Jag minns att det första jag sa när han va ute va 'va hände egentligen!!!'
Han kom 40+5 men på den dag jag trott hela tiden :)
Mina tankar va... Jag kunde, jag lyckades, han mår bra, han är heeelt perfekt! Och han har världens bästa pappa!
Elias hette Philip när han föddes...till morgonen efter! Vi hade haft många namn förslag... Han hette Theo i magen... Men Elias hade vi inte haft uppe till diskussion...men när vi vaknade på morgonen och hade lyft över honom till oss från plastbaljan...så sa jag... 'Joel... Han är en Elias' och så blev det!!
Elias Sture Svensson. Elias för det är fint, Sture efter Joels farfar och Svensson är det är enkelt!
Vi har alltid sagt -2barn tätt! sen nu när vi har 2 har vi börjat fundera på en 3a...men först när killarna är vagn & blöjfria!!!
När Elias va 4-5 månader började Joel fråga...'när ska vi lägga pillerna igen?!' (hade då knappt ätit 2 kartor!!) fick en chock... Herregud! Han är ju fortfarande liiiten!!! Mitt svar blev...1karta till, sen kanske!
Åt en karta till... La pillerna första veckan i juni. Blev gravid i slutet av juli (ja, jag vet exakt datum Hannes blev till och var ;) men det håller vi för oss själva :) )
Och graviditeten med Hannes va hemsk!
Men efter en snabb förlossning dagen FÖRE bf föddes han. Den 18 april kl 02.46. Vår Hannes! Som även han hette Philip :) eller ja...jag sa det....Joel sa Hannes..redan när han låg i magen...
Så...så blev det! Hannes Arvid Svensson. Hannes för det är fint, Arvid efter min pappa, bror, farfar, morfar etc etc och Svensson för det heter storebror och helsyskon måste ha samma efternamn!
Som människa är jag fortfarande mig själv! Men med barnen främst! Ingen kommer före! Inte Joel, mina vänner eller min familj.
Mina barn är nummer ett, nu & för alltid!
När vi väntade Hannes va jag jätterädd, drömde fruktansvärda mardrömmar..,hur kan jag älska 2barn lika mycket?!
Kärleken bara växer & växer. Kan börja gråta av att titta på dom, se dom! Leka, gråta, utvecklas, kramas, se på tv, leka... Dom är vi! Jag älskar Joel om möjligt ännu mer sen vi fick äran att bli föräldrar.
Ibland är jag rädd...för alla fel jag gör.. Men jag erkänner dom för mig själv, vet när jag gör fel!(oftast) gör jag fel mot mina barn (el nån annan) säger jag förlåt.
Elias och Hannes får se mig gråta, bli arg, va glad, lycklig, stressad, pussa&krama Joel, och allt det man faktiskt är... Ja, jag är mamma, men jag är bara människa.
Vi leker, bakar, målar och samlar pinnar, tar 468744379år att gå hem från dagis...men vi myser :) fast jag stressar & mutar med frukt & Pippi...
Mitt uppdrag som mamma är att förbereda dom på världen, lära dom om rätt&fel... Och världen är FULL av känslor och agerande!
Kommer misslyckas många gånger.. Men förhoppningsvis blir det 'folk' av dom ändå!
Jag går på magkänslan... Min pappa har alltid sagt... Lita på magkänslan-det är därför den finns...och pappa brukar ha rätt :)
Vi älskar att vara föräldrar till er våra fina!
Emma
