om att vara gravid i v15

Jag minns det så väl från när vi väntade Elias... i v13 typ läser man i böckerna om vad som ska hända de kommande veckorna. Man är inte, inte jag iallafall, tålmodig nog att faktiskt vänta på de veckornam känns som det går fortare om man läser om det.. :) Jag läser inte lika mycket nu... men lite grann....
Men i böckerna står det... 'i vecka 15 svallar hormoner o känslorna, humöret svänger och du är som en berg-o-dal-bana' Jo visst, tomma ord, iallafall när man är i v 13 typ... när man sen är där, i v15.. Fy helevete, jävla vecka 15 rent ut sagt.
Så sur, o irriterad, o hemsk jag är. Det är så man skäms men man kan inte göra något åt det, o det allra värsta är väl att man inte vill heller. Jag vill va i fred, låt mig vara. Sitter jag tyst så är det för jag vill det! Svårare än så är det inte, ställ inga dumma kommentarer eller dåliga skämt för då blir jag surare än jag redan är... sorry, men it's a fact....

Vi är alltså nu i v15 (14+4).

Bilden är från babycenter.se

Bäbisen är nu ca 8cm o väger ungefär 40gram. Denna veckan är hår den stora händelsen... Både huvudhår och det sk. lanugo- det hår som finns på kroppen när man är inne i magen, det som trillar av innan födseln (oftast iallafall).
O såhär 'ser den ut' just nu, i v 15 :)

En liten människa, en mini-liten människa, men ändå..
Att den lilla kan ställa till det så i både kropp o knopp...?!
Illamåendet är ihängande o tröttheten ökar. Joel ringde precis från jobbet o sa att han stannar kvar o jobbar inatt, så är han ledig imorgon på dagen (men ska ju självklart sova till typ 14-15...) Så håll tummarna för att Elias sover bra i natt också så jag slipper i orolig natt själv. Elias har både haft feber idag (imorse...) o näsan har börjat rinna... Men jag behöver sova, så håll tummarna nu! I natt sov han till 6.45 i egen säng :)

Så, det är iallafall skönt att Joel vet att det inte är på honom jag är sur, det går förvånadsvärt bra med Elias, vet inte om det är en sak jag/min kropp vet att jag/den måste göra/va med om varje dag, hela tiden- för hans känns inte alls jobbig så som jag va rädd för iallafall.. Det har nog en del med att jag jobbar o göra.. längtar som en tok efter honom när jag jobbar o när jag jobbar kväll vill jag bara ta uoo honom när jag kommer hem :( söta unge.
Det är nog stackars Joel som får ta den värsta 'smällen' när jag är gravid o sur.
Det enda som känns bra är att vara själv, i tystnaden, eller, nån får gärna va här, men tyst (så hemskt det låter.....) men tackolov kommer det gå över.. eller ja , förhoppningsvis, det gjorde det sist iallafall :)

hur kan man va sååå söt när man sover?

-Emma