När hemma inte längre är hemma och borta ska bli det nya hemma så lever jag i total förvirring...
Vi börjar bli klara.
Idag va det med stor sorg jag målade över vår älskade fondvägg.
Den va så vi. Det är skönt att den målades över och fick bli ett avslutat kapitel egentligen och inte fick va kvar hos sin nya ägare...den är så mycket vi att fick vi (det gick ju inte) inte ta den med oss så skulle den bort...
Vi såg en bild på internet...letade oss BLÅÅÅÅÅ innan vi hittade den, en smärre chock när vi hittade den...799:-/rulle... Jissus..men det va den vi skulle ha, den fick det bli...
Den va 'så mycket' men samtidigt 'så lugn att den va bekväm att ha i vardagsrummet..& så många komplimanger vi fått för den!
Nu är den borta, likt alla andra 'vi' saker.
Lägenheten är vit.
Tom.
Utan liv.
Ett skal.
Så som när vi fick den.
På måndag ska vi städa det sista, på tisdag ska den besiktigas...
Vårt hem är inte längre hemma.
Elias tog sina första steg i den lägenheten, hade vattenkoppor, Hannes första hem...
Huset är vårt hem.
Här ska våra barn växa upp, vara trygga, skratta & gråta. I huset ska Hannes ta sina första steg.
Huset är det nya vi...
Tillsammans är vi världens bästa familj <3
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar