Känns så konstigt, alla tankar å frågor kring det som komma skall blir bara fler å fler å större å större, måste börja skriva ner dom så jag kan fråga BM. Jag har alltid tänkt att "kan alla andra så kan väl jag"... å tänkt att ja inte kommer va den som blir hysterisk eller heeelt galet arg på personalen eller Joel.. Jag trodde mig skulla vara den som är ganska lugn å samlad trots att ja kommer typ DÖÖÖ så ont det kommer göra..Ingen förlossning är ju ljudlös, men ja tänker mig att jag kommer va ganska lugn...
Men nu tvekar jag, tänk om ja inte klarar av det?
Tänk om jag skriker å gör bort mig totalt??
HJÄLP!!
Känner mig jätteförvirrad, jag har som Ni kanske vet packat det mesta i V Ä S K A N, men har ja packat nödvändiga saker?? eller helt onödiga?? va behöver man?? undra om man får nån lapp i morgon, det är jju olika på olika landsting va man bör ha med sig å vad som finns där som man kan låna.. Kläder har vi ju packat till både oss å Bäbis..:) Men mer då...?! *waaahhhh*
Hoppas jag kommer känna mig lite mer redo efter i morgon... psykiskt, kroppen tränar ju förfullt, den vet va den ska göra.. frågan är om JAG vet vad JAG ska göra....?
Desto mer ja tänker, desto mer tveksam blir jag... Detta ska hända MIG, jag kan inte "komma undan" jag MÅSTE göra det.. Shit... Jag å Joel pratar jättemycket om det hemma, ja tjatar på han... "Lovar du att du tror att jag kan göra detta? Tror du på att jag fixar detta? Lovar du att du finns för MIG den dagen?" Han är den som känner mig bäst, vet vad ja vill å orkar när ja ibland inte ens vet det själv.. Han är verkligen MIN man.. :) Kommer bli världens bästa pappa! :) 
Älskar dig hjärtat.
Du & Jag mot världen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar